(1) Det var en gång en kung som hade en trädgård. I den trädgården stod ett äppelträd, och på det äppelträdet växte varje år ett guldäpple; men när tiden närmade sig då de skulle plocka det, så var det borta; ingen visste vem som tog det eller vart det tog vägen, men borta var det.
(2) Denna kung hade tre söner. Så sa han till dem en dag att den av dem som kunde skaffa tillbaka äpplet eller få fast tjuven, han skulle få riket efter honom, vare sig det var den äldste eller den yngste eller den mellanste.
Mellantitel ett
(3) Den äldste gick i väg först, och satte sig under trädet för att vakta tjuven. När det led mot natten, kom det flygande en guldfågel, och den lyste lång väg ifrån, och när kungasonen såg fågeln och glansen, blev han så rädd att han inte vågade stanna, utan sprang in igen så fort han kunde.
(4) På morgonen var äpplet borta. Då hade kungasonen fått hjärtat i livet igen, och så började han att förbereda sig, och vild i vägen och försöka om han kunde hitta fågeln. Kungen rustade honom väl, och sparade varken på kläder eller pengar.
(5) När kungasonen hade rest ett stycke, blev han hungrig, tog upp sin knapsäck och satte sig ner för att äta en bit mat vid vägen. Då kom det ut en räv ur en granskog och satte sig och tittade på.
1:01
(6) "Kära, ge mig lite mat, du!" sa räven. "Jag ger dig bränt horn, jag!" sa kungasonen. "Jag kan behöva min mat själv; ingen kan veta hur långt och hur länge jag ska färdas," sa han. "Det var så det," sa räven, och så gick han till skogen igen.
Mellantitel två
(7) När kungasonen hade ätit och vilat, begav han sig på vägen igen. Till slut kom han till en stor stad, och i den staden fanns det ett värdshus där det alltid var glädje och aldrig sorg; där tyckte han det skulle vara trevligt att ta in, - och så stannade han där. Det var sådan dans och dryck och lust och härlighet att han helt glömde bort fågeln och fjädern och sin far och resan och hela riket. Borta var han och borta blev han.
(8) Nästa år skulle den mellanste kungasonen vakta över äppeltjuven i trädgården. Ja, han satte sig också under trädet när äpplet började mogna. Men just som det var, kom guld fågeln en natt och sken som en sol, och pojken blev så rädd att han tog till flykten, och gick in igen så fort han kunde.
(9) På morgonen var äpplet borta; men då hade kungssonen blivit modig igen, och ville ge sig av och se om han kunde hitta fågeln. Ja, han började förbereda sig för resan, och kungen rustade honom väl och sparade varken på kläder eller pengar.
0:21
(10) ...
(11) Utdrag från Asbjørnsen och Moes Guldfågeln.